Små barn och medicin är inte lätt!

Igår kväll upptäckte jag att sonen hade stora utslag över hela kroppen. De kliade inte men såg ut som någon form av allergisk reaktion. Utslagen var kvar i morse så jag ringde vårdcentralen. Ja, det är akut. Ok, vi ringer upp dig om två timmar och tio minuter. Varför kan man inte få prata med någon direkt? Nåja, kl 11 fick vi tid hos distriktssköterskan som genast gav oss en tid hos läkaren. Kom in snabbt(!) hos läkaren som ordinerade cortisontabletter. Elias skriker direkt att han inte vill ha medicin. När sköterskan kom med en liiiiten medicinkopp TOTALVÄGRAR han. Han håller för munnen och skriker att han inte vill. Jag lockar. Sköterskan lockar. Jag hotar. Jag hotar mer. Jag lockar igen. Fler försöker locka. Till slut är vi inne i ett rum med fyra sköterskor. Alla lockar. Han ska få fyra ödlor och två kakor om han tar medicinen. Icke! Han var sååå sugen på ödlorna, men dricka- det tänkte han minsann inte göra! Till slut försökte vi hålla fast honom ge med medicinspruta. Varpå han spottade ut allt på golvet och mig. Mamma nästan grät. Var helt genomsvettig. Och gav upp. Fick med mig nya tabletter hem. Blanda dem i äppeljuice sa en sköterska. Då känner han inte smaken. Jag skulle direkt till jobbet och Elias till morfar. Så det fick vänta. Hos morfar matvägrade han. Smörgås gick bra. (Tur det...) När vi kom hem sa jag att vi skulle fika. Han drack upp hela glaset med juice. Som tur var hade en snäll sköterska stoppat ner två ödlor i min ficka som han fick då. Jag berättade om medicinen i juicen (så han skulle förstå varför han fick ödlorna) och han blev - supernöjd! "Så gör vi nästa gång också mamma". VCT kanske ska bjuda på fika direkt när ett barn säger NEJ så tydligt.....